concierto92uno.com/bet365/

alvesta.nu

Lars Leijonborg


Warning: Illegal string offset 'box_post_keywords' in /home2/alvesta/public_html/wp-content/plugins/seo-interlinking/seo-interlinking.php on line 546

Warning: Illegal string offset 'box_post_keywords' in /home2/alvesta/public_html/wp-content/plugins/seo-interlinking/seo-interlinking.php on line 546

Warning: Illegal string offset 'box_post_keywords' in /home2/alvesta/public_html/wp-content/plugins/seo-interlinking/seo-interlinking.php on line 546

Warning: Illegal string offset 'box_post_keywords' in /home2/alvesta/public_html/wp-content/plugins/seo-interlinking/seo-interlinking.php on line 546

Warning: Illegal string offset 'box_post_keywords' in /home2/alvesta/public_html/wp-content/plugins/seo-interlinking/seo-interlinking.php on line 546

Fp presenterar ”Utanförskapets karta”

Dramatisk ökning av antalet utsatta områden

 

Ett nytt socialt landskap har vuxit fram i Sverige, ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende och maktlöshet. Det handlar om tiotusentals människor för vilka den vitala sociala rörligheten har upphört att fungera och om bostadsområden vars liv nästan helt präglas av socioekonomiska villkor som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt. Det är områden där utanförskapet har blivit det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet som grundar sig på en stark känsla av att vara utstötta och inte tillhöra gemenskapen i övrigt. Det är en tragisk utveckling, inte minst i ett rikt land som dessutom nyligen upplevde en rekordlång högkonjunktur.

 

Folkpartiet liberalerna ser med största allvar på denna process, som håller på att splittra Sverige. I valrörelsen 2002 satte vi därför integrationsfrågan i fokus och sedan dess har vi arbetat intensivt med att vidareutveckla både vår integrationspolitik och partiets närvaro i utsatta förorter. Nu tar vi ett steg till och redovisar i rapporten Utanförskapets karta den första detaljerade kartläggningen som gjorts i vårt land över utanförskapets utbredning. Vi gör inte detta i syfte att peka finger åt redan starkt stigmatiserade områden. Vi gör det som en brådskande appell att handla och som ett verktyg för att effektivt kunna kanalisera våra insatser i kampen mot utanförskapet.

 

Vår kartläggning bygger på mycket detaljerad sysselsättningsstatistik, bostadsområde för bostadsområde, som SCB har tagit fram på vårt uppdrag, kombinerad med två andra indikatorer: skolresultaten för skolåret 2002-03 (baserad på Skolverkets SALSA-register) och valdeltagandet vid kommunalvalet 2002 (baserad på Valmyndighetens register). För storstäderna har vi kompletterat detta med våldsbrottsstatistik för 2003 från BRÅ.

 

Den bild som framkommer av denna Utanförskapets karta är alarmerande. Utanförskapet, som 1990 var ett relativt begränsat storstadsfenomen, finns i dag runtom i Sverige. Drivkraften bakom denna process är det sysselsättningssammanbrott som har inträffat mellan den föregående och den senaste konjunkturcykeln. De siffror som vi har fått från SCB illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Genom att jämföra sysselsättningen bostadsområde för bostadsområde 1990 och 2002, det vill säga jämförbara toppår i de två senaste högkonjunkturerna, har vi kunnat konstatera en explosiv utveckling. Antalet områden med extremt låg sysselsättning (under 50 procent) tiodubblades och likaså de med mycket låg sysselsättning (under 60 procent). Om man tittar på alla områden med låg sysselsättning (d v s under 70 procent) handlar det om en åttadubbling. 1990 fanns det bara 9 områden med en sysselsättning under 50 procent. Siffran för 2002 var 91. Antalet områden under 60 procent växte från 24 till 252 under samma period och områden under 70 procent från 93 till 746.

 

1990 fanns det ganska många län (Halland, Jämtland, Dalarna, Kalmar, Gotland, Örebro och Västmanland) där samtliga bostadsområden hade en sysselsättningsnivå över 70 procent. Denna situation förekom inte i något län 2002.

 

Det är utifrån detta prekära sysselsättningsläge som Sverige 2003 gick in i en period med sjunkande sysselsättning och vår analys visar att det är just de redan mest utsatta områdena som drabbas värst i en sådan nedgång. Detta betyder att läget i dag med all sannolikhet är betydligt värre än det redan allvarliga läget som vi redovisar i Utanförskapets karta.

 

Vår kartläggning begränsar sig inte till sysselsättningen. Vi har också kontrollerat skolresultaten och valdeltagandet i syfte att verkligen fånga de mest utsatta bostadsområdena i Sverige. För att ett område ska klassas som ”utanförskapsområde” i vår kartläggning ska sysselsättningen ligga under 60 procent för personer mellan 20 och 64 år men också skolresultaten eller valdeltagandet ska ligga på en uppseendeväckande låg nivå (att färre än 70 procent av eleverna lämnar grundskolan utan att uppnå kunskapsmålen eller färre än 70 procent av de röstberättigade röstar). På detta sätt har vi funnit 136 bostadsområden klart präglade av utanförskap. 1990 fanns det bara 3 områden som kunde klassas på detta sätt.

 

I vår kartläggning redovisar vi skolresultaten för dessa 136 utanförskapsområden. I de mest utsatta är det inte ens hälften av eleverna i nionde klass som lämnar grundskolan med fullständiga betyg. Det finns skolor, som Värner Rydénskola i Rosengård (Malmö) och Fittjaskolan i Fittja (Botkyrka), där inte ens en fjärdedel av grundskolans elever uppnår utbildningsmålen. Valdeltagandet visar samma bekymmersamma bild. I Sveriges mest utanförskapspräglade områden är det mindre än hälften av de röstberättigade som går till valurnorna, att jämföras med nästan 80 procent för landet i allmänhet.

 

Till sist visar våldsbrottstatistiken ett av utanförskapets grymmaste uttryck. Både som brottsförövare och brottsoffer är de människor som bor i utanförskapets Sverige klart överrepresenterade. Så begås till exempel mer än dubbelt så många våldsbrott i Rinkeby (Stockholm), Malmös södra innerstad (där det mycket utsatta Möllevången ligger) och Bergsjön (Göteborg) än i landet i genomsnitt.

 

Vår Utanförskapets karta redovisar också de olika länens situation. Skånes extrema utsatthet framgår här med all tydlighet. Nästan en tiondel av Skånes bostadsområden präglades 2002 av utanförskap och i städer som Malmö och Landskrona kunde kring en femtedel av alla bostadsområden klassas som utanförskapsområden. Också Västmanlands, Östergötlands och Södermanlands län visar uppseendeväckande höga utanförskapstal, något som vittnar om att problem numera når långt utanför storstadsregionerna.

 

Detta är läget i Sverige i dag. Utanförskapet är en av vår tids svåraste och mest brådskande utmaningar men regeringen behandlar frågan med en nonchalans och brist på idéer som kan komma att stå oss alla mycket dyrt. Integrationsministrar har kommit och gått, men integrationsmisslyckandet har bestått – ja, inte bara det, det har förvärrats. Det är denna misslyckandets kontinuitet som nu måste brytas innan dess följder blir ännu allvarligare. Sverige befinner sig farligt nära den punkt då de etniska och sociala konflikterna kan urarta på det sätt vi sett i andra Europeiska länder, nu senast Holland.

 

Därför behövs en radikal förändring, ett perspektivskifte som öppnar vägen för en inkluderande utvecklingspolitik baserad på egenmakt istället för omhändertagande, på arbete istället för bidrag. Det behövs en ny förmåga att våga ställa krav på att alla människor ska göra så mycket de förmår – att ställa krav är att bry sig. För utanförskapet kan inte brytas utifrån. Det är bara inifrån, när de berörda själva tar saken i egna händer, som någonting positiv kan hända. Och utan arbete finns det ingen väg ut ur utanförskapet.

 

Det är den liberala vägen ut ur utanförskapet. Den grundar sig på en konsekvent arbets- och egenansvarslinje. Den ställer krav och öppnar möjligheter. Vilken är regeringens väg? Efter tio år med Göran Persson i Rosenbad undrar vi fortfarande.

 

 

Lars Leijonborg, partiledare (fp)

Mauricio Rojas, riksdagsman och integrationstalesman (fp)